Som nyinflyttad i Kville kan jag inte låta bli att oroas över min roll här. Jag brottas med tanken att jag tänker på att stället kan komma att gentrifieras. Det känns sådär. Läste just om det problematiska i symbolisk gentrifiering: 

Kungsladugård kan ha uppnått ett stadium av symbolisk gentrifiering, vilket betyder att stadsdelen omtalas som gentrifierad utan att vara det. Gentrifieringsbegreppet har alltså applicerats på stadsdelen utan att gentrifieringsfenomenet har slagit igenom. 

Blotta tanken på att det kan komma att finnas caféer med wifi här i Kville är problematisk. I synnerhet när denna tanke uppstår i mitt huvud. Jag är ju trots allt en del av den potentiellt inflytelserika elit som nu bor här. Jag är ju den som bidrar till den potentiella gentrifieringen. Detta är problematiskt.

Håller mig nog inne idag. Nog bäst att inte prata med någon om detta. Fantasin om staden är högst problematisk, måste nog göra upp med den. Drömmen om caféet är ju helt i det imaginära, och illa förankrad i det symboliska. Jag vet ju att det i slutändan är kapitalismen, det reala, som verkar på såväl mig som Kville.